Rationalitet

Jag tänkte börja med ett resonemang från ekonomin (rationalitet och nytta) för att i kommande texter fortsätta med tankar runt beslut, risk och osäkerhet. Mycket nöje.

”Ekonomisk rationalitet”

Låt mig först, efter bästa förmåga, reda ut några centrala begrepp.

Ekonomi är, i sin mest grundläggande form, läran om att hushålla med begränsade resurser. Det låter kanske lite enkelt, men det är egentligen hela poängen. Vi har inte obegränsat med tid, pengar, energi eller uppmärksamhet och knappheten gör att vi tvingas välja. Det är här ekonomins rationalitetsideal kommer in. I mycket av teorin antas människor (och andra aktörer) agera som om de försöker göra det ”bästa” de kan givet sin unika situation. När vi ställs inför val fördelar vi våra resurser på ett sätt som, utifrån vår egen horisont, ger mest ”värde” tillbaka.

Det beskrivs som att vi agerar i vårt egenintresse. Det ordet kan låta cyniskt, men i modellen handlar det inte om girighet eller brist på moral. Det betyder snarare att vi har mål, drivkrafter och prioriteringar och att våra handlingar i någon mening hänger ihop med dem. Vi kan ha starka värderingar, bry oss om andra och göra uppoffringar, men även det kan i ekonomisk mening förstås som att vi följer våra preferenser och agerar i egenintresse.

Preferenser är ett annat centralt begrepp. I modellen innebär det att vi som individer, agerande i egenintresse, kan rangordna alternativen och välja det utfall vi föredrar framför andra. Det måste inte vara exakt eller för den delen medvetet formulerat, men det behöver vara tillräckligt stabilt över tid för att kunna uppfattas som ett val.

Om vi kombinerar egenintresse och preferenser med begränsade resurser (knapphet, budget, tid, regler, information) landar vi i idén om nyttomaximering. Att välja det alternativ som bäst tillfredsställer våra preferenser givet det vi har att röra oss med. Det är en modell för hur beslut kan se ut när de kokas ned till sin kärna. En ”cost-benefit-avvägning” där vi försöker få ut så mycket som möjligt av det vi har.

För att inte teoretisera sönder så stannar jag här. Termerna ovan representerar i sin relativa enkelhet ”ekonomisk rationalitet”. Det är förstås en idealisering. Verkligheten är rörig och komplicerad. Vi gör misstag, vi påverkas av känslor, vi har begränsad information. Men idealet är ändå intressant eftersom det formar hur ekonomer och ofta hur politiker, företag och myndigheter tänker om både beslutsfattande och mänskligt beteende.

Sammanfattningsvis: ett rationellt val betyder i princip tre saker:

1.      Vi har någorlunda konsekventa preferenser.

2.      Vi förstår våra begränsningar.

3.      Givet preferenser och begränsningar väljer vi det alternativ som är ”bäst”

Vad ”bäst” innebär fångas av begreppet nytta (”utility”).

Nytta

Nytta motsvarar inte ”lycka” i någon exakt psykologisk mening utan är en teknisk term för hur mycket vi värderar något eller vilken tillfredsställelse vi får från något. Termen nytta brukar exemplifieras som en nyttokurva, ett diagram som beskriver:

-          Mängden av något (pengar, konsumtion, resurser etc.) på x-axeln

-          Nyttan av något på y-axeln.

Några standardantaganden:

-          Mer är bättre än mindre (nyttan stiger med storleken på ”värdet”)

-          Varje extra enhet ger mindre extra nytta än den förra enheten (det ger fenomenet avtagande marginalnytta, mer om detta nedan)

Grafiskt är kurvan konkav, dvs, uppåt men avtagande. Det här har flera konsekvenser.

-          Första tusenlappen gör större skillnad än tusende tusenlappen.

-          En viss förlust gör mer ont om du har lite från början än om du har mycket.

-          Det är rationellt att jämna ut utfallet över tid.

Du kan tänka på konceptet som hur du upplever det när du äter en pizza. Den första slicen är fantastisk, den tionde slicen är helt ok men den tjugonde kunde du i princip varit utan.

Avtagande marginalnytta ger riskaversion

Det är formen på kurvan, uppåt, men avtagande, som gör att riskaversion uppstår i modellen.

Som ett simpelt exempel, tänk dig följande val med två alternativ:

A - 100% chans att få 10 kr

B - 50% chans att få 20 kr, annars 0 kr.

I rena kronor har båda alternativ samma förväntade värde: 10 kr.

Men på nyttokurvan händer något annat.

Lagen om avtagande marginalnytta säger att du ”känner av” förlusten hårdare än motsvarande vinst gläder, givet samma kronbelopp. Därför är det ”rationellt” att föredra det säkra alternativet A (markerat med röda streck). Som ritat på grafen ovanför:

Alternativ A ger 3,1 nyttoenheter

Alternativ B ger (4,5 x 50%) + (0 x 50%) = 2,25 nyttoenheter.

Det är detta som avses när ekonomer pratar om riskaversion. ”En riskavert person föredrar ett säkert utfall framför ett osäkert med samma (eller till och med något högre) förväntat värde.”

Ur samma logik faller saker som:

-          Försäkring – du avstår lite säker nytta nu för att slippa en osäker, större framtida förlust

-          Riskpremie – du kräver högre avkastning för att ta på dig svängningar

-          Diversifiering – du sprider risker för att undvika stora tapp i enskilt utfall.

Beslut under risk

Formellt paketeras allt det här i begreppet förväntad nytta. När utfallet är osäkert:

1.      Listar du möjliga utfall,

2.      Sätter sannolikheter på dem,

3.      Räknar ut nyttan av varje utfall (på din konkava nyttokurva)

4.      Väger ihop: sannolikhet x nytta = förväntad nytta

Det rationella valet, i den här modellen är det alternativ som ger högst förväntad nytta, inte nödvändigtvis högst förväntat kronbelopp.

Hur det hänger ihop

Skalar vi ned nationalekonomins rationalitetsideal till några kärnpunkter får vi något i stil med.

-          Du har (relativt) stabila preferenser,

-          Du förstår att resurser är knappa

-          Du inser att varje val har en alternativkostnad

-          Din nyttokurva har avtagande marginalnytta (vilket ger riskaversion)

-          Och under risk väljer du det alternativ som maximerar förväntad nytta

Detta beskriver inte en verklig människa utan något som representerar modellens ideal. Men, det intressanta är, idealet ligger i bakgrunden i mycket av det ekonomiska tänkandet. Alltifrån hur aktieportföljer bör se ut och försäkringar designas till politiska inkomst- och utgiftsanalyser.

Fortsättning följer.

Tack för att du läser.

/Marcus