För en tid sedan höll jag en föreläsning med titeln ”Att besluta om risk eller riskera ett beslut”. Det var ett samtal om hur vi förhåller oss till osäkerhet, och varför det inte alltid är vi själva som fattar de beslut vi tror att vi fattar. Förberedelserna tvingade mig att tänka igenom saker jag annars tar för givna. Vilka exempel illustrerar poängen tydligast? Var börjar man? Och vad är det egentligen man vill att en åhörare ska bära med sig hem? Den här texten är ett förs

I de tidigare texterna har jag rört mig mellan två sätt att förstå beslut. Den första texten reflekterade kring ett slags normativt facit: hur "ekonomin" tänker att beslut bör fattas om vi är konsekventa, framåtblickande och kan väga alternativ mot varandra. I den andra flyttades fokus till hur beslut ofta faktiskt fattas, med referenspunkter, förlustaversion och skillnaden mellan vinst- och förlustläge som bärande förklaringsmodeller. Den här texten handlar om risk. Ett be

Jag inledde detta projekt med att i den första texten ta utgångspunkt i det så kallade ”ekonomiska rationalitetsidealet”. Det är ett slags normativt facit för hur beslut bör fattas och vara konsekventa, framåtblickande och logiska. I mångt och mycket sammanfattas detta ideal med dessa ord från Shakespeare: "What a piece of work is a man! How noble in reason! How infinite in faculty! In form and moving how express and admirable! In action how like an angel! In apprehension